Arbetsglädje och vila på gemensam kolonilott

Trots olika favoritblommor så arbetar Gunilla och dottern Emilia tillsammans i Gunillas koloniträdgård. Emilias man Kristofer och de tre barnen Ingmar, Knut och Esbjörn deltar också i arbetet och har sina egna odlingsprojekt.

Gunilla fick sin första kolonilott 2011 och har sedan dess bytt lott en gång. Det var en omställning för det äldsta barnbarnet Ingmar eftersom han kopplade ihop barndomen med den första kolonilotten.
- Det var jobbigt för jag hade så mycket minnen från den förra lotten. Lotterna är olika till formen men den här är mer skyddad än den förra och det tycker jag är bra. Nu har det gått två år sen bytet och numera känns det bra, säger Ingmar.

Gunilla har alltid haft en trädgård och hennes pappa var trädgårdsmästare så odling har alltid funnits med i hennes liv. Efter att ha flyttat till lägenhet så kände Gunilla att det var dags att ställa sig i kö.
- Jag valde Tanto Södra för att det är en av de största koloniföreningarna i Tanto med 110 lotter. Jag fick vänta i 14 år. Under tiden fick jag njuta av att titta på andras lotter, säger Gunilla.

Har ni något odlingstips till nya kolonister?
- Att inte sätta i gång med allt på en gång, säger Emilia.
- Att fråga grannana om råd som kan mycket om området och om odling och gå de kurser som erbjuds. Vi har planerat till en viss del men inte alltid, säger Gunilla.

Alla håller med om att det är mycket arbete med en kolonilott men samtidigt ger det chans till vila. Under pandemin har kolonilotten varit en skyddad plats att vara på och Gunilla går dit varje dag.

Den första kolonilotten de fick ta över var helt igenväxt. De började med att röja hela första sommaren. De tog bort ölandstokar och gullris samt byggde om stugan. Kristofer byggde en helt ny bod med hjälp av sin bror. Kristofer tycker det är ok att jobba mycket på kolonilotten.
- Det är bara roligt och att testa nya saker och se att man klarar det. Vi har nu slipat och behandlat hela vårt trädäck på nya kolonilotten och det blev väldigt bra, säger Kristofer.

Samtidigt så säger de allihop att man lär sig av sina misstag och att det är ok att göra fel. Då är det bara att göra om och göra rätt. Som kolonist är man alltid optimist och testar nya vägar när det går fel.
- Vi har hittat växter på den nya lotten som nästan inte syntes innan. Det var pioner och löjtnantshjärtan som passar in ibland våra nya blommor. Vi har planterat om dem på en ny plats och där trivs de bättre och har blivit jättefina, säger Emilia.

Har ni gjort något arbete på huset?
- Vi har inventerat och sett vad vi behöver åtgärda. Vi har nyligen gjort om köket och kommer behöva måla om huset inom kort. Sen har vi precis blivit klara med trädäcket. Men mest arbete har vi lagt i trädgården, säger Emilia.

Är det jobbigt att gå förbi den gamla kolonilotten?
- Inte alls. Den nya ägaren utvecklar kolonilotten lite i samma anda och det är så fint där nu, säger Gunilla.

På den nya lotten har de tagit bort rhododendron och spireahäckar. De väljer blommor som går i vitt, blått, lila och rosa färger. De vill inte ha blommor som är gula, röda eller orangea. Det är Gunilla och Emilia överens om men de har också olika blomfavoriter. Gunilla gillar hortensia medan Emilia gillar dahlior.

De odlar västeråsgurka, grönkål, squash, pumpa och potatis. De har också en hallonhäck och svarta vinbär. Barnen odlar egna växter som de själva har valt. I år odlar Ingmar svartrot, för det tycker han är så gott. Knut odlar physalis som snart är klar och Esbjörn har en egen tomatplanta med sitt foto på, så att han vet att det är hans planta. Ett äppelträd planterades direkt när lotten övertogs och i år har det blivit tre äpplen.

Är ni miljömedvetna?
- Ja, det är vi. Vi har tidigare varit med i miljögruppen och försökt att få vårt koloniområde miljöcertifierat. Vi har en varmkompost och en kallkompost. Vi eldar inte och använder inte vattenspridare. Alla växter som vi tagit bort, som rhododendronbuskarna, har vi skänkt bort till andra så de kom till användning någon annanstans, säger Emilia.

Är ni här ofta?
- Det är roligt att vara här och det är som om man är mitt i naturen fast att det är mitt i stan, säger Ingmar.
- Det är fridfullt och vi brukar gå hit så ofta vi kan, även på vardagar. Att gå hit en stund efter jobbet och skolan ger ro och alltid finns det något att göra, säger Kristofer.  


Text och bild: Anna Ström