Kolonistlivet ger ro

När Marianne ställde sig i kö för att bli kolonist så var det för att hennes sambo sedan många år ville att hon skulle ha något eget när han gick bort. Efter åtta år i kö så var det Mariannes tur. Ett år senare så avled hennes sambo.
- Vi fick ett år tillsammans på kolonilotten. Innan dess reste vi i många år, säger Marianne.

När Marianne fick ett telefonsamtal om hon fortfarande var intresserad av en kolonilott i Tanto så var det den första kolonilott hon tittat på.
- Jag tog den på en gång utan att tveka. Jag har ett litet hus men det räcker för mig, säger Marianne.

Har du byggt om ditt hus?
- Jag har byggt en veranda med tak över så jag har någonstans att sitta, säger Marianne.
- Jag har även satt in el i stugan för det fanns inte innan och gjort mindre reparationer eftersom huset är från 1958.

När Marianne och hennes sambo tog över kolonilotten så fanns det inte mycket på den. De har fixat gräsmattan och planerat massor av olika växter. Mariannes kolonilott är som en djungel full med växter i olika nivåer.
- Jag prövar olika saker på min kolonilott. Nu har jag haft en ”odlingslimpa” Då lägger man kompostrens underst och jord över. Så får kompostrenset ”brinna” under samtidigt som man odlar i jorden som ligger över, säger Marianne.
Har du något odlingsråd?
- Att skaffa en bra kompost. Jag sitter och klipper allt utom ogräsrens i små bitar så det snabbt blir jord. Sedan har jag en flistugg som jag fick när jag fyllde 60 år. I den kan jag även flisa ner hallonkvistar och annat, säger Marianne.

Marianne odlar både blommor, bärbuskar och grönsaker. Hon har tomater, jordgubbar, jordärtskockor, smultron, hallon, krusbär och vinbär. När Marianne planerar vad hon ska odla så tar hon alltid med i beräkningen att det inte kommer att bli som hon har tänkt.
- Jag tänker att det ska bli på ett sätt men det blir alltid på ett annat sätt, berättar hon med ett skratt.
- När jag fick körsbärsträdet så var det ett litet träd men nu är det stort och kraftigt men det går bra det med, säger Marianne.

Vad gör du på våren?
- Jag tar bort allt ogräs, det får man göra hela tiden men på våren är ogräset inte så stort, säger Marianne.

Marianne brukar sova kvar i sin stuga och tar hand om småfåglarna som bor i koloniområdet. Hon matar dem med solrosfrön och de flyger in och ut på hennes veranda. Även på vintern går hon till området för att ge fåglarna mat.
- Det kommer mest talgoxar, pilfinkar och blåmesar. Men jag har även haft en hackspettsmamma med sin unge på besök. De var helt orädda när jag matade dem med ostbitar, säger Marianne.

Har du något tips till en ny kolonist?

- När jag fick erbjudandet om min lott så sa de till mig att jag skulle räkna med mycket jobb och att jag inte skulle hinna med något annat och det stämmer, säger Marianne.

Marianne som numera är pensionär brukar vara på Skansen och arbeta vid de kolonistugor som finns där. Då är hon klädd i 1940-tals klänning och träffar turister och svarar på deras frågor.
- Jag jobbar inte i trädgården utan finns där för att berätta för nyfikna om hur det var förr för kolonister, säger Marianne.

Hur tycker du det är att vara ensam på din kolonilott?
- Nu har jag vant mig vid att vara ensam och jag kan tycka att det är skönt att vara själv men det är mycket att göra.
- Jag får hjälp av min dotter med transporter när jag behöver det men jag saknar någon som är händig som min sambo var, säger Marianne.

Marianne har varit med i festkommittén i flera omgångar för att ordna de olika festerna som föreningen har några gånger per år för sina medlemmar.
- Det är mycket jobb men det är också en chans att lära känna nya kolonister eftersom alla ska vara med i festkommittén under första åren som medlem, säger Marianne. Att vara kolonist ger ro och är lugnande menar Marianne. Det är avstressande samtidigt som man alltid har något att göra. - När man är lycklig så går tiden fort, säger Marianne och fortsätter att jobba i sin trädgård.

Text och bild: Anna Ström