Hem Intressekö Historik Karta Kontakt Kalender Program För medlemmar Länkar Reportage

Skuggliv blev soligt koloniliv

Gunillas tidigare kolonilott var skuggig och kall men efter en tid i internkön fick hon den kolonilott som hon har nu. Nu skiner solen länge på kolonilotten och det är nära till vattnet.
- Vi kan gå ner i badrock och ta oss bad och det gör vi så ofta vi kan, säger Gunilla.

Gunilla träffade sin man Lars när hon hade den gamla kolonilotten och han tyckte inte odling var så roligt. Eftersom han var uppväxt i hus så såg Lars trädgårdsarbete som krav och inget som var glädjefyllt. Eftersom kolonilotten var så skuggig och kall så blev han inte sugen på att engagera sig. Till den nya kolonilotten har Lars en helt annan inställning.
- Det här är en plats vi kan åka till och när andan faller på kan vi sova över. Vi bor så pass nära att vi ofta går hit, säger Lars.

Den nuvarande kolonilotten var perfekt skött när Gunilla och Lars tog över den. Den innehöll sorterade blommor, växter och två äppelträd. Blommorna var odlade i färgordning och buskar var klippta i runda former. Kolonilotten hade varit med i "Sköna hem" året innan så det kändes kravfyllt men ändå roligt.
- När vi fick se kolonilotten så föll vi direkt. Jag kände att det var en trädgård som vi behövde hålla efter men inte göra stora insatser på och det var skönt, säger Gunilla.

Gunilla har ingen odlingsbakgrund och hade seglat innan men hon kände en längtan efter kolonilivet. Hon blev inspirerad av en av filmerna om "Jönssonligan" som innehåller en scen från ett koloniområde som Gunilla trodde var ifrån Tanto. Hon promenerade mycket i området och ställde sig i kö eftersom hon hela sitt liv bott i lägenhet.

Har ni gjort om något i trädgården?

- Vi har anlagt en köksträdgård och så har vi planterat vit sparris, fyra plantor. Vi har även satt två blåbärsbuskar och vindruvor. Vi sätter också potatis varje vår, säger Lars.
- Vi har även skaffat en varmkompost med lock. Vi tar med oss våra hushållsopor hemifrån och lägger på torrströ regelbundet, säger Gunilla.

Gunilla påpekar hur viktigt det är med bra verktyg och hon önskade sig det i present i många år. Nu har hon både en elsåg, elektrisk skruvdragare och elektrisk häcksax. Lars och Gunilla har även skaffat sig en elektrisk häcksax för att kunna trimma sin syrenhäck som växer längst med staketet. Nu har de även en lövsug för att samla upp eklöven på tomten.
- Som kolonist är det är mycket arbete som man får pröva på och som man aldrig gjort tidigare. Jag har lärt mig att mura och snickra och måla. Blir det inte bra så får man göra om och det gör inget för då har man lärt sig något på vägen, säger Gunilla.
- Man kan inte bara vara odlingsälskare med hus på lotten för det kräver andra bitar och eftersom många kolonilotter är terrasserade så kräver det mycket arbete att anlägga odlingen så att det fungerar, säger Lars.

Har ni byggt ert hus själva?

- Nej, huset fanns redan här och vi har inte behövt göra några reparationer eller måla något, säger Gunilla.

Varje vår och höst eldar Gunilla och Lars det material som de behöver bli av med. Det är svårt att elda ekollon och eklöv som de brukar de få köra bort. Gunilla och Lars odlar vindruvor och ett år hade Gunilla tänkt göra vin. När hon kom för att skörda vidruvorna var det någon som tagit alla utom två klasar. Dessa la hon i en balja och ställde sig och trampade dem.
- Det hann aldrig bli vin för det var så god druvjuice så vi drack upp den innan, säger Gunilla. Vilken växt skulle ni aldrig plantera?
- Ek, för vi har redan två stora ekar på och i närheten av vår tomt och barrträd eftersom de inte är så fina, säger Lars.

Gunilla och Lars har varsin fläck på tomten som de får plantera på utan att den andra kan lägga sig i. Lars odlar fetbladiga växter på sin fläck som Gunilla inte tycker om men hon accepterar dem. Själv prövar hon olika växter och blommor på sin fläck. Hon hade bland annat en ormbuske som var jättestor.
- Den fick jag ta bort men då blev det en tom fläck som jag ska hitta något nytt att planera, så jag lär mig hela tiden nya saker, säger Gunilla.

Text och bild: Anna Ström