Hem Intressekö Historik Karta Kontakt Kalender Program För medlemmar Länkar Reportage

Två miljömedvetna kolonister med känsla för odling

För fyra år sedan fick Nina och Jonas sin kolonilott. Då kallades den skämtsamt diamanten av föreningen. Det är en lott som Anita hade haft med sin man och den var välkänd i Tanto.
Nu skulle Nina och Jonas ta över den och det var med funderingen, skulle det gå?

Nu har fyra år gått och det funkar bra men det har varit ett odlingsäventyr.

Nina kommer inte ihåg varför hon ställde sig i kö till koloniområdet. Hon visste heller inte vilket område som hon stod i kö till men hon visste att hon ville odla. I tio år hade Jonas och Nina en odlingslott i Hammarbyhöjden och de stod i kö i 14 år för sin lott i Tanto.

- När vi fick lotten så fick vi titta på två andra men den här kändes som den här lotten var rätt direkt, säger Nina. Den är så väl genomtänkt med sina nivåer och sina gröna rum. För oss är det viktigt att ha respekt för Anitas tanke med odlingen.

Det är en skuggig lott så det funkar inte att odla tomater, det provade de första året. Men det växer massa annat här som redan fanns. Dels har de äppelträd, plommonträd, persikoträd, körsbärsträd, en mullbärsbuske och en havtornsbuske som de skördar och gör saft, marmelad och sylt av.

- Mullbären är otroligt goda och det blir massor av bär på den, säger Jonas.

De odlar även potatis, squash, rödkål, rödbetor, vita vinbär, krusbär och nytt för i år är kronärtskockor som de väntar med spänning för att se hur de blir. De flesta grönsaker äter de på kolonilotten men saften, marmeladen och sylten äter de under vinterhalvåret. De styck-fryser en del av grönsakerna också.

- En granne har två bikupor och det efter de kom hit har det blivit mycket bättre skörd så bina är viktiga här i området, säger Jonas.

Både Jonas och Nina har vuxit upp med odling. Jonas familj hade landställe i Småland och Ninas föräldrar bodde i skärgården året om och odlade en del där ute. Nina minns att hon ville göra något utanför affären i närheten av föräldrahemmet. Hon var 6 år och snattade blomsterfrön som hon tänkt så utanför affären. Och åkte fast.

- Det var första gången som jag kände att jag ville odla för att göra fint och så åkte jag fast, berättar Nina med ett skratt.

Har ni några tips till en ny kolonist?

- Det är bra att tänka att man får ta det avdelning för avdelning och inte allt på en gång. Det är svårt att avgöra vad som växer på lotten i början och även att skilja på ogräs och växter. Vi har fått mycket hjälp av de äldre kolonisterna som finns här i området. De har tipsat och hjälpt oss massor. Vi har fantastiska grannar, säger Nina.

När det tog över lotten var den igenväxt och de fick lägga ner tid på att få fram Anitas struktur på lotten. De fick även ta fram grusgångarna. Det gick åt sju ton grus som fick fraktas till kolonilotten med skottkärra.

- Vi släpade den i trapporna och det blev många vändor innan allt var på plats. Det var fruktansvärt jobbigt, berättar Jonas.


Har ni gjort om huset något?

-
Det var mögligt inne så vi fick torka ut inne i huset och då gjorde vi om köket samtidigt. Det fanns skåp där inne som vi tog bort och ersatte med hyllor. Vi målade om och rensade ur, säger Jonas.

Båda två är miljömedvetna och det finns sex komposter på kolonilotten. Två stängda och fyra öppna. De ger jord som de kan använda och när de ska ta död på ogräs använder de ogräsättika som inte är giftigt.

De har två hinkar med Bokashi hemma som är en sorts kompost med strö som ger näring som de tar med till sina stängda komposter och som de sedan använder till sina planteringar. De kör också vespor som går på el till och från kolonilotten för att underlätta transporter men slippa använda bensindrivna transportmedel.

- Det är så skönt att kunna ta sig hit snabbt och enkelt med vespan och vi an ta med oss det vi behöver på dem, säger Nina.

 


Text och bild: Anna Ström